LB°24 Medverkande

Henrik Andersson

Snö, mörker och kyla, 2018, Henrik Andersson. Luleåbiennalen 2018.

Henrik Andersson (f. 1973 i Göteborg) är konstnär verksam i Stockholm.

I Snö, mörker och kyla studeras den norrbottniska regionen Udtja genom ett fyrkanaligt diabildspel. I ett fotografiskt montagearbete överlappar skogens mossor, lavar och flora, historiska bilder från antropologiska undersökningar och manifestationer av den militära verksamhet som har ägt rum på platsen sedan kalla krigets början. Verket tar sin utgångspunkt i zoologen och fotografen Carl Fries bidrag i Svenska Turistföreningens årsbok från 1924. I den beskriver han genom text och fotografi en vandring han gör genom området Udtja, beläget i Sápmi mellan Jokkmokk och Arjeplog. Som en del av det svenska folkbildningsprojektet beskriver han naturen, människorna och djurlivet han möter i det väglösa landskapet. Genom kamerans lins söker Henrik Andersson sig igenom uppvandrade stigar och arkiv i jakt på ideologiska transformationer av landskapet. 1958 bildade försvaret en Robotförsöksplats – RFN på platsen, till ytan lika stor som hela Blekinges landskap. RFN fungerade som huvudtestanläggning i Sverige, bl a med ambitionen att upprätta ett svenskt kärnvapen. I takt med infra- strukturens utbyggnad blev arbetstillfällena fler och samhället Vidsel växte fram tillsammans med enflygplats som byggdes. Människorna i samebyarna i Udtja fick flygas ut då militärerna skulle öva. 2004 lade statens utredare fram sin rapport om hur internationell militär test- och övningsverksamhet på svenskt territorium skulle kunna utvecklas i framtiden. I den slår man fast att ”de stora och glesbefolkade ytorna, klimatet och den militära infrastrukturen tillsammans skapar delvis unika förutsättningar för militär test- och övningsverksamhet.” Sedan dess är verksamheten i Udtja helt inriktad på utländska kunder, vapenföretag och militär. Det har blivit ett centrum för svenskt försvarssamarbete med NATO.

Om den industriella eran byggdes kring råvaruresurser som skogsavverkning, gruvdrift och vattenkraft läggs nu en fjärde naturresurs till: glesheten, ödsligheten och tomheten. Anderssons arbete vill förstå den optik som gör den här relationen till naturen möjlig, för landskapet är förstås allt annat än tomt. Ur föreställningen om tomheten framträder kanske något annat? Förvaltningens omedvetna manifesterar sig i bilder, meningar och affekter.

Henrik Andersson (f. 1973 i Göteborg) är konstnär verksam i Stockholm.

Verk

Snö, mörker och kyla, 2018
Nyproducerat verk

Plats

Luleå konsthall
17.11.2018–17.2.2018