Daniel de Paula

Genom ett förhållningssätt som inte begränsas till det konstnärliga området inkluderar de Paulas praktik mänsklig och fysisk geografi utifrån en vilja av att förstå komplexa sociala, politiska, ekonomiska och historiska krafter som finns dolda i den materiella verklighet vi omges av.

Visas på Konsthallen Kulturens Hus, Luleå

form, 2017 – pågående
Förhandling, provborrningskärnor från geotekniska undersökningar utförda i Norrbotten för bedömning av mineralfyndigheter, byggställning, omplacering av konsthallens kontorsmöbler, anställda på Konsthallen Kulturens Hus i Luleå, delar av SEA-ME-WE3 telekommunikationskabel.

Byggställningen i konsthallen är ett verk av Daniel de Paula med namnet form som skapar ett tillfälligt arbetsplatsutrymme för verksamhetens personalmöten och publika aktiviteter. Utställningsrummet omvandlas till en fungerande arbetsplats och förflyttar institutionella samtal och beslutsfattande till ett publikt sammanhang.

Konstnären har lagt till cylinderformade mineraler till delarna som vanligtvis ingår i en byggställning. Provborrningskärnorna består av berglager som sedimenterats under årtusenden och innehåller information om mineralsammansättning och geologiska processer. Mineralerna i utställningen har utvunnits från mark i regionen genom borrningar med syfte att bedöma genomförbarhet och lönsamhet för framtida kopparbrytning i regionen.

Koppar är avgörande för dagens samhälle eftersom det krävs till många elektriska komponenter, förnybar energiteknik och är även en komponent i datakablar som är viktiga infrastrukturdelar i vår tillvaro idag. Verket form innehåller delar av världens längsta telekommunikationskabel – den 39,000 kilometer långa SEA-ME-WE3-kabeln, som länkar samman norra Tyskland med Australien och Japan. Kablar som denna har en avgörande inverkan på Norrbotten, då regionen är en populär plats för datacentraler att etablera sig. Norrbottens kalla klimat och konstnadseffektiva, förnybara energikällor har gjort regionen till en attraktiv destination för företag som till exempel Facebook, som redan har etablerat sig i regionen.

Provborrningskärnorna och datakablarna är informationsbärare. Provborrningskärnorna förmedlar information om jordens geologiska historia, medan datakablarna sprider global information. Båda öppnar upp för möjliga alternativ för resursutvinning – från mineraler till data. Förflyttningen av konsthallens personal till utställningen och deras samvaro med de olika delarna av verket form bjuder in till reflektion kring relationer mellan påtagliga och immateriella processer, mellan geologiska processer som sträcker sig över årtusenden, det globala dataflödet optimerat på några sekunder och den mänskliga livscykeln uppbruten genom dagligt arbete.

abstract time, 2019 – pågående
Armbandsur som går motsols och som tillhört en död arbetare, sedlar motsvarande minimilönen för en gruvarbetare i Sverige.

PRODUCTION OF VALUE / EXTRACTION OF RESOURCES (från serien anti-epifania), 2024
Förhandling, liquitex akryl och likdoft för träning av likhundar som används av akutpersonal för att hitta kroppar efter infrastrukturkatastrofer.

I relation till verket form som förenar en byggställning, borrkärnsprovor, datakablar och institutionellt arbete, visas Daniel de Paulas verk abstract time och väggmålningen PRODUCTION OF VALUE / EXTRACTION OF RESOURCES.

abstract-time består av ett armbandsur som har tillhört en avliden gruvarbetare. Rörelsen i klockvisarna går motsols samtidigt som klockarmbandet innehåller pengar till ett värde av en minimilön för en arbetad månad för en gruvarbetare i regionen.

Väggmålningen presenterar ett samband mellan begreppen individ, institution och infrastruktur. Här skapar de målade orden och deras skuggor meningsmotsättningar. Färgen som använts har fyllts av doften från avlidna kroppar som vanligtvis används i träningen av likhundar som ska kunna lukta sig till lik där infrastrukturella katastrofer skett. Doften är möjlig för vissa djur att upptäcka men omöjligt för människor att känna lukten från.

Dessa två verk breddar konstnärens reflektioner kring förbindelsen mellan tid och arbete. Tid som sträcker sig från ett mänskligt livsspann till geologiska perioder och arbete i form av individuell sysselsättning och större kapitalistiska strukturer. Tid och arbete kopplas till institutionella och enskilda insatser i mer omfattande processer som bidrar till att forma världen genom utvinning och återanvändning av resurser. Verken är också sammanlänkade med det nya permanenta verket combustion / production som konstnären skapat för Kirunas stadsrum. Till verket har konstnären smält samman tre metaller, varav den första metallen kommer från järnmalmsgruvan i Kiruna, som drivs av gruvbolaget LKAB, som ägs av den svenska staten, och är Sveriges största järnmalmsgruva. Den andra metallen kommer från en av de gamla klockvisarna från det första stadshusets klocktorn. Den tredje metallen består av återvunnet material från förbränningsugnar i svenska krematorier, som ett företag har återvunnit och åter-introducerat på den svenska marknaden, där vinsterna går till det svenska pensionssystemet. De tre metallerna har smälts samman och formgjutits till gatusten som kommer att bli en del av Kirunas offentliga stadsrum när verket installeras under slutet av Luleåbiennalen 2024.

Daniel de Paula har en konstnärlig kandidatexamen från Fundação Armando Alvares Penteado i São Paulo och har därutöver studerat astrofysik och kulturgeografi. Daniel de Paula har haft separatutställningar på Galeria Jaqueline Martins, BR (2023), LABOR Gallery, MX (2023), Galleria Francesca Minini, IT (2020), Kunsthal Gent, BE (2019) och har varit del i grupputställningar på Biennale de Lyon, FR, São Paulo Bienal, BR, The Renaissance Society och Padiglione d’Arte Contemporanea, IT.

Med stöd av

Daniel de Paulas verk som medverkar på Luleåbiennalen 2024: På tröskeln till 1:1 har producerats med stöd från JIAB Ställningsmontage, SSAB och Oceanic Environmental Cables GmHb.